Blogguppgift E: The Elements of Journalism

Vi lever i ett informationssamhälle där det publiceras mer nyheter än någonsin. Men trots det verkar både författarna till Elements of Journalism och medieforskaren Gunnar Nygren samt den brittiske journalisten Nick Davies eniga om att mycket av dagens nyheter handlar om att ”paketera om”. Det blir allt vanligare att lägga sin tid på att söka information från skrivbordet istället för att ta sig ut i verkligheten.
Klart är att de ekonomiska drivkrafterna har en stark påverkan på den här utvecklingen liksom de stora mediekoncernerna och strukturella nyhetssystem som bidrar till ett kostnadseffektivt arbetssätt.
Resultatet leder lätt till en enahanda förmedling med likriktade nyheter och tidspressen att leverera mer på kortare tid till brist på verifiering och analys som följd.

I boken The elemnts of Jouralism beskriver Bill Kovach och Tom Rosenstiel ett antal hörnstenar i god journalistik.
De rekommenderar bland annat att ägna mer tid åt sammanställning och verifiering och låta det bli stommen i ny journalistik istället för att ”jaga” vidare efter mer information. Genom att ge identifierbara källor och hjälpa till att visa på vad som är viktigt i informationsmassorna har journalisten en viktig roll. Logisk ordning och sammanhang, en process mot förståelse.

Citatet ”The role of the press, then, in this new age is to answer the question ”Where is the good stuff?” från The Element of Journalism känns välkommet.

För en tid sedan lyssnade jag på en intervju med Christina Jutterström där hon berättar om sin bok ”Fri Television?” och sin syn på Public Service i en ny medievärld.
Hon tror på en sammanslagning av de tre Public Service bolagen. Förutom att spara pengar på administration och teknik som kan gå till programskapande verksamhet kan man också samordna många funktioner. Man behöver till exempel inte skicka ut flera reportrar (från de olika bolagen) till samma presskonferenser. I stället kan man lägga resurser på att granska och analysera.
Tanken är god men frågan är om inte Jutterström faller inom ramen för den kommersiella logiken som Nick Davidsson pratar om. Många av journalistikens fallgropar som tas upp i boken riskerar också att besannas.

När Nick Davies tar upp exemplet på massförstörelsevapen i Irak slås jag av hur rätt han har. Jag har ibland tänkt att det är märkligt att ingen kritisk granskning kommit efter USA´s invasion av Irak. Men lika snabbt som tanken kom har den också försvunnit, kanske i mediebruset??
Att man använder journalistiken som ett verktyg i krigspropaganda är inget nytt. Om man går lite längre tillbaks i tiden kan man titta på Vietnam, Falklandskriget och Kuwaitkriget.
Som nyhets”konsument” är det av allra högsta intresse att vi får ta del av sanningen. Kanske inte i en filosofisk eller vetenskaplig bemärkelse utan som en ”användbar” sanning. Journalistens roll bör vara att vägleda, för det finns gott om dold pr.
Självklart ska fakta som namn och datum vara kontrollerat men än viktigare är att verifiera innehållet, sanningen om faktauppgifterna.
Om metoder, motiv och källor redovisas öppet kan man skapa förtroende hos publiken vilket ger möjlighet för dem att dra egna slutsatser.
Man behöver inte vara opartisk och neutral så länge man är objektiv, lojal mot sina mottagare och sanningsenlig.