Eftersom jag tills helt nyligen inte läst den omtalade boken "Bokhandlaren i Kabul" var valet lätt. Men utan att inte riktigt kunna sätta fingret på det…har jag känt ett visst ifrågasättande när jag läst den? Och först efter att ha läst de till uppgiften tillhörande artiklarna, börjar det gå upp ett ljus för mig.
Svaret är förmodligen den form boken är skriven i och som jag nu förstår kallas ”new journalism”, journalistikens fakta i kombination med en litterär berättarteknik. Jag har helt enkelt svårt att bestämma mig för om den ska ses som en fiktiv eller sann historia.
Åsne Seierstad skildrar livet i Afghanistan genom bokhandlaren Sultan Khan och hans familj. Bortsett från förord och efterord står hon helt utanför.
I förordets fem sidor berättar hon om sin tid i familjen och ger konkreta exempel på vad hon faktiskt upplevt under de fem månader hon befann sig i Afghanistan. På något sätt känner jag att hon vill styrka sin berättelse.
Boken inleds med en tillbakablick på huvudpersonens bakgrund. Därefter fortlöper reportaget genom nedslag i olika familjemedlemmars livssituation.
Faktapresentationen är grym, det var länge sedan jag tog till mig så mycket historia och traditioner om ett land på ett så lättsamt sätt. Det finns många bra miljöbeskrivningar som lättar upp och ger liv åt Afghanistans historia.
Berättartekniken varierar genom boken. De första sju kapitlen hoppar i tid, blandar in många personer utanför familjen, berättar om sångtraditioner och några av Talibanernas förbud. Det hela blir en känsla av montagemodell.
Därefter blir historien mer koncentrerad på familjen och nutid. Jag upplever en tydligare novellkänsla. Och först då kan jag släppa den återkommande tanken;
Hur vet Åsne vad som sades eller upplevdes?
Om syftet med reportaget är att väcka opinion tycker jag berättartekniken är olycklig. Det finns en risk att författaren väver in sina egna värderingar hos de porträtterade personerna och att djupt skilda kulturella och religiösa olikheter kan uppfattas alltför mycket ur ett västerländskt perspektiv.
