För senaste nytt - Glöm journalistiken

Ett pulserande interaktivt flöde - Microbloggarnas direktrapportering förändrar journalistiken (SvD 2 december 2008).
Det är bara två exempel på artiklar den senaste tiden om de sociala medier - aktiviteter som kombinerar teknik, social interaktion och skapande av media. Flickr, Twitter, You-Tube, Jaiku, Facebook, Google är bara några namn på de plattformar som vunnit mark. Allra helst nu i samband med terrordåden i Mombai, Indien.
När det inträffar stora händelser och katastrofer är människors behov av information stort.


Katastrofer
Det är kanske vid katastrofer som fenomenet sociala medier verkligen kan visa sin styrka. Mängder av vittnen, iakttagelser och rapportörer kan tillsammans med tekniken leverera information omedelbart till mottagaren.
De traditionella medierna har inte en chans att mäta sig med det flöde av direktrapportering.

Tsunamin är ytterligare ett exempel där alternativ media haft stor betydelse. Kanske inte så mycket beroende på traditionella mediers tillkortakommande. Snarare var det svårigheten att överblicka och organisera information som gjorde att allmänheten sökte alla tänkbara källor.

Men det är just denna fördel, mängden, som också i min mening kan bli en nackdel för professionella journalister. Om man går in och tittar på Twitter, taggen Mumbai, möts man av en enorm mängd inlägg. Det framstår som en omöjlig uppgift att samla in, granska och verifiera den information som finns tillgänglig på nätet.
Kanske kan nyhetsfilter som sammanställer publicerat material vara framtiden? Men snarare som uppslagskälla.
Eller som bloggaren Tor Löwkrantz på Bitform  uttryckt det: lägg örat mot marken, dvs. scanna av de sociala medierna och upptäck trender och tendenser i vad som debatteras ute i cyberrymden. Här finns säkert källor till nya journalistiska uppslag.

Pris i Medborgarjournalistik
En av de intressanta bloggdialoger jag stött på under den här uppgiften var den mellan Magnus Ljungkvist, 2007 års vinnare av Medborgarjournalistik-priset, och Fredrik R Krohnman och Jonathan Leman, författarna till en kritisk artikel i Dagens Media.
Magnus fick priset för avslöjandena kring moderaten Maria Borelius ekonomiska affärer.
Det är ett lysande exempel på hur sociala medier kan fungera som medborgar journalistik kan man tycka.
Men vad som framkommer i artikeln är att priset, som instiftats och marknadsförts av Politikerbloggen, sponsrats av pr-byrån Prime. Att Magnus till vardags dessutom arbetar som pressekreterare åt socialdemokratern blir pricken över i:et.
I det här fallet, trots att Magnus hävdar sin neutralitet, tycker jag man tydligt ser problematiken i vårt mediesamhälle. Måste man ha läst Elements of Journalism för att kunna bedöma tillförlitligheten?

Allt bygger på kommunikation men vad är det som skiljer information, pr, nöje och journalistik åt?
En av journalistikens egenskaper är att kunna verifiera sina uppgifter. Om man är öppen med sina metoder, motiv och källor kan man skapa förtroende hos publiken vilket ger möjlighet för den att dra egna slutsatser.

Jag rekommenderar att läsa artikeln.
http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=116625